tisdag 30 september 2008

Två smällar

Dagens första smäll var verkligen en smäll. Ett par minuter efter att jag parkerat Emma (cykeln) utanför skolan sa framdäcket pang. Slangen smällde helt enkelt. Jag kunde inte ens leda hem cykeln. Jag tror inte att jag kommer ha tid att byta slang förän någon gång nästa vecka. Dessutom hade Tores Cykel stängt när jag gick förbi för att köpa en ny. Detta betyder att det kanske är dags att köpa ett busskort.

Andra smällen var kanske egentligen en skräll. Av mina föräldrar fick jag i födelsedagspresent biljetter till Fredrik Lindströms svenskar är också människor på Cirkus. Den såg vi ikväll och gud vad kul det var! Fredrik Lindström är varken djuplodande eller svårtillgänglig utan bara klyftig, seriös och rolig. Vi tjöt av skratt när han berättade att 15% av svenskarna inte vågar äta bitsocker efter dess bäst före-datum. Skrattade igenkännande gjorde vi när han pratade om att svenskar förlitar sig så starkt på fakta och siffror att vi till och med förnekar våra egna upplevelser: "Ja visst känns lägenheten trång, men den är faktiskt 46 kvadratmeter." Som om siffran skulle hjälpa och magiskt framkalla rymd och fria ytor.

Osvensk är en komplimang. Detta är ganska unikt för Sverige att det betraktas som negativt att beskrivas med sin egen nationalitet: "Vad härligt osvensk hon är." Detta sträcker sig dock bara så långt som till saker som har med människor att göra som till exempel relationer och kultur. När det kommer till teknik, produktion, politik, företag och stat gäller det motsatta. Lindström frågade retoriskt om vi någon gång hört någon säga: "Vilken osvensk livsmedelshantering."

Lite mer allvarlig var då Lindströms betraktelse av den svenska alkoholkonsumtionen. Dricker man vin till lunchen en tisdag tror folk att man är alkoholist, men man måste ha en ursäkt för att beställa cola på krogen en fredagkväll. Inget nytt under solen.

Kontentan var att svenskar lever efter extrema regler och försakar sina egna kunskaper och erfarenheter om det finns standardmått, rekommendationer och märkningar av olika slag.

Att komma hem sent med bekymmer som cykelslang och läxor känns som antiklimax efter en sådan trevlig och rolig kväll med mamma och pappa. Men i helgen ska vi åka ut till landet. Det kommer att bli fint!

måndag 29 september 2008

Sex, droger och dans

Det har varit en rolig dag i skolan! De första två lektionerna hade vi Jerry och förberedde oss inför en debatt vi ska ha tillsammans med Ibas3 om ett par veckor som avslutning på temafördjupningen etik och moral. Debatten ska vara utformad som ett sånt debattprogram som alla tevekanaler med sjalvaktning har. Vår klass skulle idag komma på fem ämnen som ska debatteras. 24 rubriker kom vi på som täckte väldigt många olika politikområden, bland annat monarki, trängselskatt, övervakningskameror, Sverigedemokraterna, föräldraförsäkring, skolmassaker med mera med mera. Efter långa beslutprocesser och debatter om hur vi skulle besluta (här känner i alla fall Sandra igen sig från folkhögskola) hade vi kokat ner det till först tio och sen fem förslag. Åtta av tio respektive sen fyra av tio rubriker handlar på det ena eller andra sättet om sex eller droger! Det slår aldrig fel!

På eftermiddagen hade vi tillval. Som tillval sitter jag i redaktionen för skoltidningen. Det är väldigt roligt och alla i redaktionen tycks ha ungefär samma vision om det färdiga resultatet. Sist på dan hade jag träning inför högskoleprovets NOG-del som handlar om logiskt tänkande. Usch vad svårt det är!

Efter skolan cyklade jag i sakta gemak (jag rullade mer än vad jag cyklade) till dansen. Tillsammans med Helena deltar jag i en studiecirkel i orientalisk dans varje måndag. Idag övade vi svåra höftskak. Imorgon kommer jag ha träningsvärk.

Hjältar

I svenskan läser vi mycket litteraturhistoria och har de sen senaste veckorna hållt på med antiken. Efter att ha studerat hjältesagor som Odyssén och Illiaden fick vi till uppgift att skriva om dagens hjältar. Håll till godo.

En hjälte för mig är en person som gör någonting väldigt svårt inte främst för sin egen vinning utan för andras. Personen måste lyckas och uppmärksammas för sitt hjältedåd för att uppnå hjältestatus. Mer beundransvärd är kanske den som aldrig får någon uppskattning för sina ansträngningar, eller den som aldrig lyckas men fortsätter ändå. Är det kanske exempel på en antihjälte?

Våra hjältar som motsvarar de mytologiska Akilles och Hector tycker jag är serietidningarnas superhjältar som också ofta har filmatiserats. Likt halvguden har de ofta övernaturliga krafter och har de inte det är de ändå övermänskliga likt Hector. Stålmannen och de fantastiska fyra är bra exempel. Verklighetens hjältar idag tror jag ofta är personliga förebilder i ens liv och politiska kämpar. Det är den senare kategorin som dominerar i min tankekarta. Våra hjältar lyckas inte med allt de företar sig och är ofta bara en liten del i en större kamp. Ett bra exempel på en hjälte är politikern Aung San Suu Kyi som är ledare för oppositionen i Burma. Hon kanske inte ens under sin livstid kommer att få uppleva demokrati i Burma men inte desto mindre kämpar hon och bidrar ständigt till ett större sammanhang.

En av mina hjältar är Emma Goldman (1869-1940) som kämpade under hela sin livstid för sina anarkistiska ideal. Goldman är en hjälte av två skäl. För det första för att hon utan hänsyn till sin egen säkerhet och hälsa kämpade för demokrati och frihet i det totalitära USA och väldigt konkret hjälpte enskilda människor i nöd. Detta gjorde hon med polisen mot sig som misshandlade henne, förnedrade henne och fängslade henne upprepade gånger. Senare när hon åkte till Ryssland för att delta i revolutionen fortsatte hon även där att kämpa för yttrandefrihet när hon upptäckte att de som skulle vara hennes kamrater inte var bättre än systemet de hade störtat. Att till synes outtröttligt kämpa mot nästan allt och alla utan att vackla i tron eller hopp är för mig hjältedåd!

Det andra skälet till varför jag betraktar Emma Goldman som en hjälte är att hon är ett fantastiskt exempel på en kvinna som vägrar låta sig hindras av sitt kön. Min kraft ökar när jag tänker på att hon på 1800-talet i lyckades ta sig från Litauen till USA, skilja sig från män som förtryckte henne oavsett vilket pris hon var tvungen att betala för det och bli agitator och tidningsutgivare i en politisk värld som nästan uteslutande bestod av män. Oavsett övriga politiska åsikter kan Goldman vara en stor förebild för varje feminist.

Anledningarna till att hjältefigurer är så vanliga inom litteratur, scenkonst och film är säkert många. Först och främst är en hjälte en tacksam karaktär att fånga publikens intresse med, särskilt om hjälten också visar någon form av svaghet eller hyser någon sorg som kan väcka igenkännande, förståelse eller ömhet hos publiken. Publiken tar då ställning för hjälten, vill att den ska lyckas, inte bara för att världen ska räddas utan också för att man önskar hjälten personlig välgång. Svagheter hos hjälten, sympati från publiken och tidigare motgångar för hjälten gör att publiken blir ännu mer salig i slutet av boken när hjälten lyckas eller ännu mer bedrövad när hjälten stupar i slutet av filmen.

Jag tror också att det finns en önskan om att tro att människan kan vara godare och starkare än vad hon oftast är i verkligheten och då är hjälten ett ideal som väcker hopp om att mänskligheten har en ljusare framtid. Ett bra exempel på båda dessa saker är Batman som inte hyser några andra superkrafter än sin egen inneboende styrka, han är som människa psykiskt starkare och godare än alla andra (även om hans moral ibland vacklar). Batman är dessutom förälskad i en kvinna han aldrig får uppleva ett lyckligt slut med. Natt efter natt klär han på sig sin dräkt för att med tungt hjärta bekämpa ondskan i Gotham City.

En hjälte är också ett bra sätt att berätta en historia. Det är svårt att berätta ett skeende på ett spännande sätt utan att åtminstone delvis låta historien berättas av en eller flera tydliga karaktärers öden.

söndag 28 september 2008

Pasta och tomatsås de lux

Lättlagad och nyttig rätt som passar bra till matlåda.

3 portioner

300 gram makaroner
2 burkar krossade eller passerade tomater
2,5 dl lagalätt
3 morötter
1 röd lök
2 vitlöksklyftor
1 buljongtärning
chili
salt
olivolja
parmesanost

Koka pastan. Hacka och fräs löken i olivolja på svag värme en kort stund. Riv morötterna och stek dom tillsammans med löken tills löken är mjuk och en del av vättskan i morötterna dunstat bort. Häll på tomaterna och krydda. Låt koka en stund. Häll i lagalätten i slutet och låt koka upp igen. Blanda såsen och pastan och förela på tallrickar eller matlådor. Strö över lite parmesanost.

Oj en blogg!

Söndagseftermiddag + städångest + verklighetsflykt = starta en blogg.

Det är alltså dags för mig att städa. De senaste veckorna känns det inte som att jag någon gång kommit ikapp med städandet. Varje söndag har jag planerat att jag ska komma så långt att jag kan torka golven, men det händer aldrig. Nu är klockan snart redan kväll och jag har inte börjat städa ännu, har börjat blogga istället.