Storebror

Det telecompaket som diskuteras i EU just nu innehåller bland annat förslag på att människor ska kunna stängas av från internet. Tvisten ligger dock inte i huruvida man ska kunna bli avstängd eller inte utan huruvida det ska krävas domstolsbeslut eller inte.

Hallå vakna!

I Sverige som ett någorlunda demokratiskt och rättsäkert land har vi flera olika typer av påföljder om man bryter mot lagen. Man kan till exempel få betala böter eller sättas i fängelse. Att bli fråntagen det främsta verktyget för kommunikation och informationsspridning är inte ett okej straff i en rättsstat.

Det är absurt att diskussionen i EU ser ut som den gör. Varken myndighet eller domstol ska ha rätt att frånta någon internet. Internet är en mänsklig rättighet! Till och med den livstidsfängslade brottslingen ska ha rätt till internet.

Förslagen har duggat tätt den senaste tiden som bit för bit skapar ett storebrorssamhälle. Utvecklingen går långsamt och några enorma massor reser sig inte. Vi kommer inte märka när vi passerar gränsen och vår tolerans förskjuts ständigt.

Därför säger jag nej till vart enda förslag!

Lycka

Det är minst sagt dags för en uppdatering här på bloggen. Jag har många glada saker att berätta, stora som små.

I kronologisk ordning:
Balkongen (den hemma hos Jimmy alltså) är pimpad!
Sandra är hemma!
Bästa valborgsfirandet nånsin i Skeppsta!
Specialarbetet är klart!

Om tre veckor slutar jag skolan. Om tre veckor är jag klar med gymnasiet. I några dagar var jag orolig att jag inte skulle lyckas skriva ett specialarbete, ett obligatoriskt moment för att få behörighet att söka till högskolan. Men imorgon kommer jag att maila det till mina handledare för nu är den redo för opponering. Kvarvarande 14 skoldagar kommer innehålla roliga redovisningar och temadagar. Det läsår som har gått har varit fantastiskt. Det mest uppenbara skälet är att jag nu kan gå vidare till högskolan när jag vill. Kanske ännu viktigare är att jag nu har klarat av någonting som jag kämpat med i åtta år, jag har gått en väg med många hinder varav flera har varit mentala. När jag började på Långholmen i höstas var jag rädd för att misslyckas. Hade det inte gått den här gången vet jag inte om jag vågat pröva igen än på länge. Dessutom har det här läsåret gett mig nya perspektiv och nya vänner.

Men den 29 maj är dags, då tar jag studenten, och den här gången är jag klar på riktigt. För mig är det en seger av astronomiska mått.