Den svartmunnade smörbulten är en fis i rymden

Jag är för flum på många sätt och vis. Men det finns också områden här i livet som inte torde omfattas av flum. Busstidtabeller till exempel. Imorse påminndes jag av vad jag fick leva med när jag jobbade på Sabb, nämligen att buss 40 i nordlig riktning avgår i nio fall av tio för tisigt från Mariebergsgatan. Kommer man ett par minuter innan buss 40 ska avgå har bussen nästan alltid redan hunnit komma och gå. Var är major Björklund när man behöver honom? Fram för mer ordning och reda i kollektivtrafiken. Det finns två sätt att lösa problemet:

Alternativ ett: Buss 40 kör enligt tidtabellen. Antingen genom att köra lite långsammare eller genom att vänta med att lämna hållplatsen tills klockan är slagen. Detta är ett dåligt alternativ eftersom det redan råder trängsel.

Alternativ två: Rätta kartan efter verkligheten. Alltså justera tidtabellen med två tre minuter. Jag förespråkar detta alternativ då det oftast är mer framgångsrikt än att försöka justera verkligheten efter kartan.

FRA, om ni läser detta, skulle ni kunna vara så vänliga att vidarebefodra detta till SL?

Och vad gjorde jag vid Mariebergsgatan imorse undrar ni säkert trogna läsare. Jo det ska jag tala om för er. Min klass övergav idag vår trygga lilla tillvaro på Långholmen för att besöka det stora Universitetet i huvudstaden. Idag och imorgon pågår forskardagarna som är en samling miniseminarium med forskare som disputerat på SU under året som har gått.

Ett av seminarierna jag var handlade uteslutande om hur den svartmunnade smörbulten påverkar ekosystemet i Östersjön. Gustaf Almqvist som forskat i saken var en sån fantastisk fisknörd, och ännu bättre var att han visste om det, var stolt över det och skämtade om saken. Det var faktiskt ett väldigt intressant seminarium där man lärde sig mycket om hur främmande arter kan påverka ekosystem och vilka metoder forskare använder sig av för att studera fisk.

Det andra väldigt intressanta seminariet jag besökte hette universums mörka hemlighet och bestod i att Michael Gustafsson på 20 minuter sammanfattade allt mänskligheten känner till om världens minsta beståndsdelar och vad vi vet om rymdens storlek och hur vi vet dessa saker. Detta berättade han för oss för att kunna komma fram till sitt specialområde, nämligen mörk materia. Mörk materia utgör ungefär 85% av all materia i hela universum och vi vet inte vad det är för något! En annan väldigt spännande sak är att när människan tittar ut i universum i teleskop så kan vi se 3,7 miljarder ljusår bort (om jag minns siffran rätt) men inte längre. Detta för att där möts vi av en värmebariär som när vi tittar på den bara är 400.000 tusen år yngre än självaste big bang. Man kan alltså typ se big bang i teleskop!

Jag och min klasskompis Lotta vinglade ut från Aula Magna alldeles yra i huvudet, tyngda av förståelse för vår egen och den stackars svartmunnade smörbultens obetydelse.