Så dumt att lagra kärnavfall i kroppen

Så heter en ledare i Svenska Dagbladet idag. En rubrik så finurlig, förlöjligande och rolig att jag måste sno och återanvända den.

Maria Abrahamsson och jag håller sällan med varandra. Särskilt inte när det kommer till feministiska frågor, för hon vägrar oftast att göra några som helst kollektivistiska analyser medans jag har en förkärlek för generaliseringar. Men hennes ledare i dag i SvD måste jag ge en poäng. Abrahamsson är en av få framträdande intellektuella som aldrig utrycker sig onödigt komplicerat och alltid begripligt och tydligt. Därför är det med viss auktoritet och rätt som hon kritiserar SKB:s genusrapport. Inte det kooperativa bostadsbolaget utan aktiebolaget Svensk Kärnbränslehantering.

Med Abrahamssons ledare som källa kan man läsa sig till att rapporten säger att ”kön är också en central faktor att ta hänsyn till” när man diskuterar slutförvar av kärnbränsleavfall. Abrahamsson ger exempel på citat ur rapporten som ska underbygga detta påstående: ”Maskulinitet som innebär att män inte tränas att kommunicera känslomässigt leder till att oron för brister i den tekniska kunnandet förläggs utanför den egna kroppen.” och ”Vad kvinnor behöver veta för att kunna förhålla sig till kärnkraft och till ett slutförsvar för använt kärnbränsle i närområdet är inte tillräckligt utrett.” Självklart är Abrahamsson inte ute efter att stärka rapportens tes och hennes ledare är säkert inte helt rättvis men lite övertygad blir jag ändå. Övertygad om att genus och kärnavfallshantering inte har med varandra att göra. Skulle det kunna finnas information som kvinnor behöver för att kunna ta ställning som inte män behöver? Jag tänker snarare att principen måste vara att alla ska ha tillgång till all information. Dessutom är alla vad jag vet redan överens om riktlinjerna för ett bra slutförvar, nu är det upp till experterna att lösa det rent praktiskt. Jag skulle aldrig drömma om att varken i egenskap av medborgare, boende i landet eller kvinna tro mig veta bättre än dom. Elitistiskt? Javisst.

Tillslut undrar jag varför SKB producerar en genusrapport. Har de själva kommit fram till att det är viktigt att betrakta kärnavfallshantering med genusglasögon eller är det något staten har sagt att de ska göra? Rapporten är skriven av Anneli Andersson och Mia Heikkilä som är genusforskare. Jag undrar om deras text ens är användbar för människorna på SKB. Kan geologerna och ingenjörerna där tillgodogöra sig deras tillsynes ganska invecklade och teoretiska genusrapport?