Matfrossarens monolog

På fredagar har vi i regel svenska hela dagen. Idag på förmiddagen fick vi i uppgift att på en timma skriva ett kort porträtt i form av en monolog på ett sätt som Molière hade kunnat skriva det. Molières komedier handlar oftast om vissa typer som den girige, den snobbige, den falska prästen, den okunniga läkaren eller den inbillade sjuke. Läraren gav oss tips på andra karaktärer vi kunde skriva om och jag valde matfrossaren. Nedan kan ni läsa Matfrossarens monolog, skriven av undertecknad. Föreställ er gärna mig strosa in på en scen med en smörgås i handen. Scenen utspelar sig i ett välbärgat hem och det är morgon. Du sitter i publiken som jag vänder mig till och säger:


Vad sitter du och tuggar på?
Är det någonting man smaka kan få?
Ursäkta, ursäkta, hej på er alla,
Matfrossaren ni kan mig kalla.

Var jag än går,
hur jag än mår,
letar jag efter någonting gott,
att knapra på, stort som smått,
det spelar ingen roll,
för på mat och dryck har jag koll.

På morgonen hungrig jag alltid är,
för en god frukost gör jag mig gärna besvär.
Dagens första mål är viktigt för mig,
med ost, skinka, ägg och pastej.

Sen önskar jag mig ett mellanmål,
med lite potatis och flatrökt ål.

Mellan måltiderna jag kan på toa behöva gå,
för att plats för mera mat få.

Till lunch kan det räcka med en bit bröd,
om det serveras med en sejdel mjöd.
Särskilt om det inte är jag som mjölat
och tvingats vid bakbordet stå och sölat.

Lite senare på eftermiddagen
kan jag i en skvätt rom hälla sockerlagen
som kokat tillsammans med frukt och bär.
Då blir jag lugn, jag svär.

En gång jag fick idén att fasta,
efter att par timmar jag det larvet förkasta.

På kvällen är det dags för
middag med stek så mör,
med gräddsås och knapriga kroketter.
Men aldrig några falska suketter.
Gärna tomat, gurka och sallat.
Kan tänkas ibland ett litet oblat.
Av salami jag ofta skär en flisa
och toppar med en liten rädisa.

En liten supé kan aldrig fela.
Särskilt inte om man med någon får dela
en modest liten bit av pitepalt
och gärna en nubbe och någonting salt.

Och aldrig skulle jag försaka
att äta efterrätt och kaffe med kaka.

Ni kan väl mig knappast förebrå
för att jag efter maten då och då
vill ha något litet sött
för att undvika att bli trött.